Min syhörn

Det är sällan man antar de där utmaningarna som är "för den som känner för det". Men den här, hos Min Resa , nappade jag på.

Jag är lyckligt förärad med en egen syhörna, på en plats i huset källare som inte stör övriga familjemedlemmar allt för mycket. =)
Det är så skönt att inte behöva plocka undan varje gång man måste gå ifrån, och det är smidigt att springa ner dit när man upptäcker att något, som man precis ska ta på sig, är trasigt.

När jag var liten stod den här trekantshyllan i farfars stall. Han förvarade snören till hö-härsorna i den. Nu mera är den full av diverse sytillbehör.Bakom sybordet hänger en rad med can-can-flickor som jag gjorde för en massa år sedan. (med Syster Ysters hjälp)
Drar man i snöret så får man se på lite bensprattel.

Jag har även en Pablo Piccaso på en vägg.
Visst är hon vacker, fastän hon inte är äkta.
Hon är faktiskt första minnet från mina föräldrars sovrum när jag var liten.

Du som känner dig manad/modig är välkommen att anta utmaningen.