fredag 17 mars 2017

Alla stjärnor på min himmel

Efter nästan 20 år på samma arbetsplats blev jag plötsligt överflödig. Många tårar har trillat, MEN, jag försöker att se det som en knuff i ryggen. Det är dags att göra något annat. Det svåraste har varit att lämna alla som jag har jobbat med, och eftersom jag är en riktig bölegris så avsade jag mig alla tacktal. Efter några veckor stod de ändå där på min trapp med bakelser och presenter och jag bölade förstås. Paketet innehöll massor av fina saker och garn. Av garnet har jag gjort en stor sjal som består av stjärnor. Att jag valde stjärnor beror på att intranätet på jobbet heter "Stargate". Det blev inte riktigt lika många stjärnor som jobbarkompisar. Jag fick fyra olika färger och dessa har jag blandat lite på måfå. En härlig röra som symboliserar alla som jag kommer att sakna. 
Jag satte i knappar så att man kan knäppa ihop den och använda som en snurresjal. Lite trixigt att hitta rätt placering på knapparna, men det löste sig.

Mönster till stjärnorna hittade jag i boken "Mormorsrutor", men det borde funka med vilka sexuddiga stjärnor som helst. Jag har virkat ihop dem med en smygmaska efterhand, så som jag gör när jag virkar mormorsrutor. 
Hela sjalen väger ca 315 gram. Den är 50 cm bred och 160 cm lång. Alpacka är ju alpacka och den tycks aldrig sluta att fälla, men den är otroligt skön och den värmer mig på mer än ett sätt. Tack alla fina jobbarkompisar. Nu ska jag bara komma på vad jag vill bli när jag blir stor. =)

måndag 13 mars 2017

Koppar på tapeten

Det är sällan som jag köper garn till ett specifikt mönster och de få gånger som jag gör det så brukar det förbli ostickat. Det brukar vara garnet eller en färgkombination som tilltalar mig först. Ibland är det ett sytt plagg som behöver en stickad "kompis". Ofta låter jag garnet ligga framme ett tag och rätt som det är så talar det om för mig vad det vill bli. Den här tröjan är en salig blandning inspiration från Sandnes, Astrid, Garntua, garnerna i mina gömmor samt ett mönster från Frisky Frog.
Jag skulle bara "titta till" mina entrådiga ullgarner, som inte ligger så synliga, när en fin färgkombo plötsligt uppenbarade sig. Tillsammans med en tråd borstad alpacka och några inslag med kopparfärgat garn, inköpt hos Garntua, blev det en tröja i vid boxy-modell. Den väger väldigt lite och den värmer skönt. 
Bakstycket är lite längre och allt är stickat på rundsticka, nerifrån och upp. Eftersom jag glömde att det ska vara ärmhål så fick jag klippa när jag skulle sy i ärmarna. 


Nu för tiden får alla mina sticka plagg en alldeles egen tvättetikett.
Totalt så väger tröjan 345 gram. 280 gr Brushed Alpaca Silk från Drops och 65 gr entrådigt  vävgarn från gömmorna. Koppargarnet är köpt hos Garntua. 
Och nu är jag väldigt sugen på en liknande, fast med en tråd ljus tunn mohair istället för den svarta aplackan. =)

torsdag 2 mars 2017

På vift i Småland

På lördag tänker jag sitta och mysa med ett sticke i Vrigstad. Som vanligt tar jag med lite stickförvaringar och annat smått och gått till försäljning.

Jag hoppas att vi ses. =)

söndag 23 oktober 2016

Pippi à la hockeyfantasten

I ett antal år har sambon önskat sig en pippitröja i sitt favoritlags färger och lika länge har jag tyckt att "sportblått" är väääldigt fult. Ska man sticka så får det ju vara i färger som känns bra. Men så, för några år sedan ändrade man till en mörkare blå och då fanns det inga ursäkter längre. Och jag erkänner, garnet har legat till sig i något år eller två innan jag äntligen startade i början på året. Bilderna är lite ljusare än verkligheten, tröjan är egentligen mer mörkblå.
Garnet är Magasin duetts Supersoft och något okänt gult ifrån gömmorna. Det är en varmblodig sambo jag har och jag ville inte riskera en för tjock tröja som aldrig blir använd. Totalt gick det åt 310 gram. Stickor nr 4,5 och 3,5 till ärmmuddar och halskant. Mönstret är eget hittepå, enklast så för mig. =) Jag började med att sticka en "tub" till livet och stickade ärmarna från mudd till ärmhål på rundsticka. Jag sicksackade noga innan jag klippte upp ärmhål och halsringningen. 
Axelsömmarna och ärmarna är sydda på maskin. Det funkar väldigt bra. Sen var det bara att plocka upp och sticka halskanten, som är dubbelvikt och fastsydd i halskanten. 
Kanten nertill är stickad helt i slätstickning, vikt inåt några centimeter och fastsydd. Ett varv aviga maskor gör att vikningen blir snygg. Kanske att jag sytt lite för löst så att kanten vill "klocka" sig lite. Vi får väl se när han använt den ett tag.
När jag skulle blocka tröjan fick jag se ett stickfel på ena ärmen, men det får vara beviset på att tröjan faktiskt är hemmastickad.
Naturligvis sydde jag i en av mina egna etiketter, så att han vet hur han ska sköta sin tröja. =)
Jag hoppas att den ska värma lite lagom i höstrusket. Och på läktaren i ishallen.
Vilket hockeylag det är? HV71 "det bästa laget", om du frågar sambon. =)

onsdag 5 oktober 2016

Brunkoftan med stort K

Här är höstens favorit. En stor härlig kofta som jag har använt nästan varje dag sen den blev klar. Som vanligt, jag måste sluta, har jag utgått från en mormorsruta i ryggen. Jag har lagt till några varv nertill på rutan för att få rätt längd och några upptill för att forma till nacken och axlarna. Sen plockar jag upp vid axlarna och stickar framstyckerna neråt. Jag formar hals och ärmhål under tiden. 
På den här koftan fick det också bli ett par enkla fickor. Garnet jag använde till fickorna var lite tjockare och därför håller de formen väldigt fint.
Efter att jag sytt ihop fram- och bakstycken i sidorna stickade jag en smal resårkant nertill. Sen plockade jag upp för ärmarna i ärmhålet och stickade dem utåt på rundsticka. Kanske att de blev lite för långa, men jag tror att jag känner efter ett litet tag innan jag ändrar dem. 
Halskragen på den här behövde jag inte sticka om femtioelva gånger som på den förra, det funkade på första försöket. Nästan. Jag fick repa upp några varv för att flytta på knapphålen lite. 
Totalt gick det åt 585 gram, 275 gram enfärgat vävgarn och 310 gram Permins Safira, färg 05.
Och den här gången blev det likadana knappar, från gömmorna.

söndag 11 september 2016

Historien upprepar sig

Vad lätt det är att fastna i ett mönster. Det går snabbt och lätt att slänga ihop något som man har prövat förut. Det här mönstret funkar lika bra i både vävt och stickat tyg. Här blev det en topp och en klänning i viskos. Båda är köpta som stuvar på Ohlssons för en liten peng. Om man sen ser till PPA, pris per användning, så är kostnaden minimal i alla fall för toppen. Klänning blir det inte lika ofta, men använd är den absolut.





Klänningens hals är kantad med ett prickigt kantband på insidan och toppen har fått en kant i det blommiga tyget. 

Ibland kan stuvar vara lite trixiga eftersom de oftast är det första i tygtrycket som kan vara lite defekt. Den blå fick jag dela på styckena och skarva lite på nederdelen för att få till det. Men skarven syns ju knappt. Eller vad tycker ni? 

Jag lovar att ni kommer få se den här modellen i nååågra varianter till. Det ligger redan tre tillklippta på sybordet.

torsdag 1 september 2016

Under skinnet

En bra sak med mitt jobb är att man ibland kan få köpa loss bra-att-ha-saker och för några år sedan kom jag över några olivgröna kohudar. Ett bra tag har det legat ett paket med symaskinsnålar för skinn i lådan och häromdagen tänkte jag att det var dags att testa lite. Det blev en enkel påse med avsydda hörn och med sömmarna utåt. Jag har faktiskt vänt baksidan på skinnet utåt för att den mörkare sidan passade mig bättre. 
Jag sydde i ett foder i linnetyg, men i min iver glömde jag att sy i en innerficka. Typiskt mig!
Jag gjorde en justerbar axelrem som jag fäste på baksidan av väskan och kanske skulle jag fäst dem i sidan istället. Spännet och ringarna kommer från en slaktad portfölj.
Övre halvan av väskan viks framåt och det är den enda stängningen. Det fungerar faktiskt väldigt bra.

Det var inget problem att sy i skinn med min maskin och det har gett mig blodad tand att sy mer av mina hudar.