söndag 23 oktober 2016

Pippi à la hockeyfantasten

I ett antal år har sambon önskat sig en pippitröja i sitt favoritlags färger och lika länge har jag tyckt att "sportblått" är väääldigt fult. Ska man sticka så får det ju vara i färger som känns bra. Men så, för några år sedan ändrade man till en mörkare blå och då fanns det inga ursäkter längre. Och jag erkänner, garnet har legat till sig i något år eller två innan jag äntligen startade i början på året. Bilderna är lite ljusare än verkligheten, tröjan är egentligen mer mörkblå.
Garnet är Magasin duetts Supersoft och något okänt gult ifrån gömmorna. Det är en varmblodig sambo jag har och jag ville inte riskera en för tjock tröja som aldrig blir använd. Totalt gick det åt 310 gram. Stickor nr 4,5 och 3,5 till ärmmuddar och halskant. Mönstret är eget hittepå, enklast så för mig. =) Jag började med att sticka en "tub" till livet och stickade ärmarna från mudd till ärmhål på rundsticka. Jag sicksackade noga innan jag klippte upp ärmhål och halsringningen. 
Axelsömmarna och ärmarna är sydda på maskin. Det funkar väldigt bra. Sen var det bara att plocka upp och sticka halskanten, som är dubbelvikt och fastsydd i halskanten. 
Kanten nertill är stickad helt i slätstickning, vikt inåt några centimeter och fastsydd. Ett varv aviga maskor gör att vikningen blir snygg. Kanske att jag sytt lite för löst så att kanten vill "klocka" sig lite. Vi får väl se när han använt den ett tag.
När jag skulle blocka tröjan fick jag se ett stickfel på ena ärmen, men det får vara beviset på att tröjan faktiskt är hemmastickad.
Naturligvis sydde jag i en av mina egna etiketter, så att han vet hur han ska sköta sin tröja. =)
Jag hoppas att den ska värma lite lagom i höstrusket. Och på läktaren i ishallen.
Vilket hockeylag det är? HV71 "det bästa laget", om du frågar sambon. =)

onsdag 5 oktober 2016

Brunkoftan med stort K

Här är höstens favorit. En stor härlig kofta som jag har använt nästan varje dag sen den blev klar. Som vanligt, jag måste sluta, har jag utgått från en mormorsruta i ryggen. Jag har lagt till några varv nertill på rutan för att få rätt längd och några upptill för att forma till nacken och axlarna. Sen plockar jag upp vid axlarna och stickar framstyckerna neråt. Jag formar hals och ärmhål under tiden. 
På den här koftan fick det också bli ett par enkla fickor. Garnet jag använde till fickorna var lite tjockare och därför håller de formen väldigt fint.
Efter att jag sytt ihop fram- och bakstycken i sidorna stickade jag en smal resårkant nertill. Sen plockade jag upp för ärmarna i ärmhålet och stickade dem utåt på rundsticka. Kanske att de blev lite för långa, men jag tror att jag känner efter ett litet tag innan jag ändrar dem. 
Halskragen på den här behövde jag inte sticka om femtioelva gånger som på den förra, det funkade på första försöket. Nästan. Jag fick repa upp några varv för att flytta på knapphålen lite. 
Totalt gick det åt 585 gram, 275 gram enfärgat vävgarn och 310 gram Permins Safira, färg 05.
Och den här gången blev det likadana knappar, från gömmorna.

söndag 11 september 2016

Historien upprepar sig

Vad lätt det är att fastna i ett mönster. Det går snabbt och lätt att slänga ihop något som man har prövat förut. Det här mönstret funkar lika bra i både vävt och stickat tyg. Här blev det en topp och en klänning i viskos. Båda är köpta som stuvar på Ohlssons för en liten peng. Om man sen ser till PPA, pris per användning, så är kostnaden minimal i alla fall för toppen. Klänning blir det inte lika ofta, men använd är den absolut.





Klänningens hals är kantad med ett prickigt kantband på insidan och toppen har fått en kant i det blommiga tyget. 

Ibland kan stuvar vara lite trixiga eftersom de oftast är det första i tygtrycket som kan vara lite defekt. Den blå fick jag dela på styckena och skarva lite på nederdelen för att få till det. Men skarven syns ju knappt. Eller vad tycker ni? 

Jag lovar att ni kommer få se den här modellen i nååågra varianter till. Det ligger redan tre tillklippta på sybordet.

torsdag 1 september 2016

Under skinnet

En bra sak med mitt jobb är att man ibland kan få köpa loss bra-att-ha-saker och för några år sedan kom jag över några olivgröna kohudar. Ett bra tag har det legat ett paket med symaskinsnålar för skinn i lådan och häromdagen tänkte jag att det var dags att testa lite. Det blev en enkel påse med avsydda hörn och med sömmarna utåt. Jag har faktiskt vänt baksidan på skinnet utåt för att den mörkare sidan passade mig bättre. 
Jag sydde i ett foder i linnetyg, men i min iver glömde jag att sy i en innerficka. Typiskt mig!
Jag gjorde en justerbar axelrem som jag fäste på baksidan av väskan och kanske skulle jag fäst dem i sidan istället. Spännet och ringarna kommer från en slaktad portfölj.
Övre halvan av väskan viks framåt och det är den enda stängningen. Det fungerar faktiskt väldigt bra.

Det var inget problem att sy i skinn med min maskin och det har gett mig blodad tand att sy mer av mina hudar.

söndag 28 augusti 2016

Den lilla svarta

I brist på stickinspiration så har jag virkat mig en Island Morning. En bolero som jag tror kan funka till det mesta. 

Ingen vidare färgåtergivning, svart och vinrött är det i verkligheten
Det är inte rätt garn och inte rätt nål och då funkat det ju bra med ett mönster som har en skiss med mått, då kan man använda vilket garn man vill. Jag har använt 310 gram av Permins Madonna, en härlig tjock alpacka, och virknål nr 5,5.
Två små sömmar är all montering som behövs.
Och jag tror faktiskt att stickinspirationen har återvänt. En ny kofta är på gång. =)

söndag 14 augusti 2016

Sommargrönt

I min värld är augusti en sommarmånad, men om jag tittar ut så är jag inte riktigt lika säker längre. I torsdags var det frost i gräset och is på utemöblerna när jag gick upp. Idag är det varmare men ganska blött och ruggigt. Knasigt!
När det fortfarande var varmt och skönt så sydde jag mig en klänning av ett loppisfynd som legat i gömmorna ett tag. Klänningen användes flitigt under en roadtripp med bästa västkustborna. Mönstret liknar det här men är kopierat från en av Froggens köpeblusar.


 Jag sydde i öglor för ett skärp och en av mina 80-talsfavoriter fick komma fram i ljuset. En tjockare läderrem (tror att den kommer från ett par näbbstövlar) med pärlor i ändarna som knyts lite enkelt baktill. Det drar ihop klänningen lite lagom och det blir lite mer form på den. Jag sydde på fickor för att ha nåt att "hänga" i när man trampar runt. =)
Halsen fick ett litet sprund, för syns skull. Inget problem med att få igenom huvudet.
Eftersom tyget hade designer och tillverkare tryckt på stadkanten använde jag staden till att fålla med. Jag tycker det är synd att historien ska gå till spillo.
Som alltid när man gör något i trädgården så övervakas man av det här gänget. 
Eller var det för att de tyckte att det var dags för mat? =)

söndag 31 juli 2016

Samma fast olika

När det blir sommar tillbringar jag mer tid vid symaskinen än i stickfåtöljen. I alla fall så blir det fler avslutade projekt i tyg än i garn. 
Först ut är några snabbsydda toppar i samma modell som den här. Mönster från Allt om handarbetete Sömnad nr. 5/2011. En är sydd i fådd bomulls-spets och en i viskos köpt på Ohlssons tyger. Det går i princip bara åt längden på toppen, plus lite sömsmån. Den vita är något längre och den har ett vävt bomullstyg i detaljerna för att få lite styrsel. Nertill nyttjade jag spetskanten på tyget och slapp fålla.

På fjädertoppen delade jag på livet i en båge och fick på så sätt lite effekt genom att inte mönsterpassa tygstyckerna. Den är något kortare och något vidare än den vita.

Det snabbaste sättet att få en fin halskant är att kanta med snedkantsband istället för att sy en infodring. Jag klipper oftast till banden på snedden i samma tyg som plagget. Det är inte svårt och ser proffsigt ut. Vill man få en avvikande effekt så väljer man ett annat tyg eller köper färdiga snedkantsband.

Om man förlänger mönstret så funkar det lika bra som klänning, men det kommer i ett senare inlägg. =)