De sista dagarna har jag verkligen simmat både mot strömmen och uppför branta forsar. Mitt jobb har tagit en vändning som jag inte riktigt väntat mig, och för att förstå varför så var jag tvungen att vända ut och in på mig själv och släppa ut min obehgliga känsla. Ni kan väl gissa hur poppis jag blev? Efter att i otaliga timmar försvarat mig inför dem som påstår att min känsla är fel så inser jag hur lätt det är att bara ge upp och låta strömmen ta över. Men i oväntade vikar har jag hittat tröst och kraft att ta mig framåt, och än har jag inte vänt buken uppåt.
 |
| Känner mig lite som Tuvstarr, något fattas mig... |
7 kommentarer:
Ge inte upp, många kramar Marie
styrkekramar o kärlek!!!
Oj, livet är tufft!
Vi finns här, tänker på dig kramar
Många kramar....det där är tufft att gå igenom...//Gun
Vi kan göra som när vi små och någon skällde på en av oss: Jag kommer till Hedenstorp och skäller på de som är dumma.
/systerbamsekram
ps. En fisk finns snart på ett skrivbord nära dig.
Förstod av din kommentar hos Syster Yster att du kämpade i motvind på jobbet. Usch, jobbigt sånt där! Att säga emot och ha en annan mening är kanske inte så konstigt och inget jag har problem med. Men att bli ifrågasatt för varför man har en annan mening känns ju inte kul!
Skickar en stor styrkekram!!
Bra stå på dig. Kram lena
Skicka en kommentar