Idag plockade jag upp en vacker vit fjäder med röd topp ifrån marken. - De här skulle jag vilja ha många av, sa jag till Jansson. Strax efteråt när vi grejade lite på andra sidan huset blev det ett jäkla liv på hönsen. Det ljudet har jag hört en enda gång förut, och jag sprang så fort jag kunde. På ryggen på en av mina spättade hönor satt den förbannade höken. 1:e tuppen Gilbert gjorde en hjälteinsats och försökte få bort monstret från makan. Mitt skrikande skrämde inte iväg den förrän jag var alldeles inpå dem. Gumbritt försvann sedan i tumultet när vi föste in de andra i hönsgården. Efter lite letande hittade jag henne alldeles skräckslagen i syrenhäcken. Förutom alla fjädrar som höken rev av så kunde jag bara se några småsår på ryggen och ena haklappen. När vi lite senare tittade till henne i hönshuset så stod hon i tryggt förvar innanför Alvar, och Gilbert stod på vakt framför hela gänget.
Ännu en höna som kom undan med blotta förskräckelsen. Men jag fick min önskan uppfylld.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jo, man får tänka på vad man önskar och även önska mer.
Tur att det gick bra i slutänden även om hon kanske värper knöliga ägg ett tag av ren förskräckelse.
Ojdå, vilken tur du hade..... eller hönan..... mina höns var på sin vakt länge efter att höken tog Hönan-Hulda. Fina fjädrar lagom till påskriset fick du iaf ;)
/Paulina
Stackars lilla höna! Hoppas hon rättar till sig snabbt igen.
oj nej så läskigt :(
stackars er!!!
kramar o kärlek
Den höken är allt för bly-fattig!
Jag ska ju inte vara hemma i påsk, men visst hade det varit fint med riktiga fjädrar...
/P&K
Usch å fyyy, men vilken tur ni hade ändå. Så hilmla hemskt att man inte kan få ha sina höns ifred! Unnar inte rovfåglarna ett skrovmål/Marie
Stackars höna, hoppas hon repar sig
Usch så arg man blir, fick lära mej att ha hönsen inne drygt 3 veckor så höken ger upp och letar mat på anat håll. Stackars lilla hönapöna.
Skicka en kommentar