torsdag 27 augusti 2009

4 behov och 1 måste

Idag har jag gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle klara av.Vår första kull på 8 kycklingar visade sig vara 5 tuppar och 3 hönor. Andra kullen har bättre fördelning, 5 hönor och en tupp. Första kullen har blivit 11 veckor. Rasen är Brahma, så storleken är nu ungefär som " vanliga" höns (fast de äter som hästar) En god vän, och van hönsslaktare, kom och gjorde processen kort med 4 av de stora tupparna. Tyvärr fick vi också ta bort en av de stora hönorna, som sonen döpt till Glenn. Hon var skadad i ena benet och trots stilla enskildhet i några dagar ville det inte bli bättre.
Och jag, faktiskt lilla jag, klarade att flå och stycka dem. Kanske passar jag på landet i alla fall. För säkerhets skull valde jag bara de fina bitarna för att det skulle bli så lite "hantering" som möjligt. Och Viola hade rätt, "kan jag så kan du", eller vad var det du sa?

Fast jag ska erkänna, Glenn är begravd ostyckad.

4 kommentarer:

frisky frog sa...

Ha, ha jag visste väl att det bor en "bonne" i dig också, om än en något blödig. Som djurvän måste man kunna ta bort det som är skadat och lider. Dessutom är vi ju faktiskt rovdjur - äta eller ätas.

MiA sa...

Bra jobbat :)
Påminner mej om en gullig historia från när min dotter var liten.

Vi var och handlade på ICA och gick förbi de grillade kycklingarna. Hon tittar lite misstänksamt på dem och frågar "Du mamma, är det liksom det som är innanför skinnet och fjädrarna på kycklingen som man tar ut och grillar?" ..."Hmm.. jo" svarar jag ".. det kan man väl säga." Dottern var tyst en minut och sa "Men du mamma, blir inte kycklingen väldigt sladdrig då?"

Varifrån kommer maten vi äter... inte är det fyrkantiga fiskpinnar som simmar omkring i haven ;)

ha det gott!
MiA

Koola Viola sa...

Snyggt jobbat! Måånga lantispoäng!

Och visst var det smidit att flå, istället för att plocka och skålla och tramsa? (För som du säger - så lite hantering som möjligt är bra. Fast det skriver jag inom parentes, annars kanske det försvinner nåt lantispoäng om man avslöjar att man tycker så.)

Kristina sa...

Oj, vad duktig du har varit! Dels klarat att de skulle slaktas och dels hanterat dem efteråt! Fast jag kan ju tycka att ur ett visst perspektiv, så har Glenn levt i onödan. Fast det låter förstås hemskt!