Badankorna

Om man är en liten älling och växer så det knakar finns det hela tiden nya upptäckter att göra. Först var de små fegisar som gömde sig bakom mamma och nu är de små vildar som nästan aldrig är stilla. För att göra dem lite tamare än sina föräldrarna så försöker jag umgås med dem (läs, muta dem med mat) och faktiskt kommer de springande nu när jag närmar mig. Vore det inte för den vakande, skitilskna, ömma modern så skulle vi nog kunna kela lite också. Ibland är hon lite ouppmärksam och då passar jag på att "klämma" på de små godingarna. Det är en helt annan känsla i ällingarnas fjun än i fjunet som kycklingarna har. Den känns fetare på något sätt. Kanske naturligt med tanke på simhuden mellan tårna. =) De jagar runt efter insekter och "näbbar" efter mums i mossan hela tiden, och så fort de får chansen tar de gärna ett dopp. Nya oljetråget fungerar utmärkt till smågluttarna också och de dyker och simmar som om de vore födda till det.

Om man inte orkar gå ända ner till bassängen så kan man plaska lite i mattes fågelbad.

Då har man närmare till köksdörren och man har god uppsikt över "matleveranserna".