måndag 1 oktober 2012

Tant gredelin

Just nu tycks jag vara svag för fluff och starka färger. Är det längtan tillbaka till 80-talet, eller är jag allmänt svag för starka färger? Nu när höstrusket börjar (vilket jag gillar) kan man klä sig i goa färgglada tröjor och fluffiga halsdukar igen.
Jag hittade två hekto lila lovvika i gömmorna, men jag var inte sugen på några vantar. Det fick bli en virkad ponchonette med en stor resårstickad krage istället. 
Lovvikan kombinerades med två nyanser traderafyndade lila mohairgarn och ett fint lila metallskimrande garn som jag fått i present en gång. Massor av fina fransar runt om och kragen i den mörkare mohairen. 
Den är supervarm och skön och lite lagom slängidängig.
Att få en och annan uppskattande kommentar på Syfestivalen värmde också.
Tack allihopa!

7 kommentarer:

Ullfull sa...

Så fin! Färg behöver man så här i höstrusket! Syns snart!! Kram

disa sa...

Jätte fin!! Den ser otroligt mysig och gosig ut med. =)

Maria i Falkenberg sa...

Du passar verkligen i lila! Det är väl bra när man kan tänka utanför boxen och använda lovikkagarn på nya sätt.

Cicci H sa...

vet att de e fult att svära, men jädrar vad snyggt!

frisky frog sa...

Den är verkligen superfin och snygg på är den också! Knapp-broschen blev perfekt till.
/P&K

Sunna sa...

jädrar så läcker och visst längtar man tillbaka till 80 talet, eller kanske inte förresten, då hade jag 4 småungar....

I det blå huset sa...

Urläcker! Och kul med lovikagarn till annat än vantar.