Höstglödskusiner

Det blev lite garn över när jag gjorde höstglödssockarna så det fick bli ett par vantar också. Jag gjorde dem efter samma princip som från tå-till-topp-sockarna och det funkade bra. Alltså har jag ytterligare ett bra sätt att bli av med garnrester på. Vantarna får också ingå i mutan för att Janssons Caramel har dragit ut på tiden. Fast den ligger nu på hennes rum, blockad och klar. =)

Med på fotosejouren var också alla ankorna. För allra sista gången. För nu har de faktiskt flyttat. Fast det är en sanning med modifikation. Draken blev kvar, och den gamle gubben ska strax dra till de sälla jaktmarkerna. 

Allra sista bilden på gänget

Just nu känns det lite vemodigt, men ändå som ett bra beslut att inte ha kvar några fjäderfän. Men vem vet? Kanske blir suget efter små fjuniga kycklingar och ällingar för stort när våren kommer tillbaka. =)

Inte som det var tänkt

Fördelen med myskankor, jämfört med andra anksorter, är att de inte nödvändigtvis behöver bada. De klarar att hålla sig rena även om de bara kan doppa huvudet och stänka upp vattnet på resten av kroppen. Våra bägge honor dyker i murarhinken i brist på annat, men hanen är liiite för stor. Han är en försiktig kille och vill faktiskt helst inte simma ens när vattnet står högt nere i mossen. Tidigare har vi haft en sån där fin liten barnpool i hårdplast, som han också vägrat bada i, men tidens tand har förbrukat den och det gick inte uppbringa någon ny. Det ska tydligen vara uppblåsbart i år. Så igår när vi for runt i jakt på ett hyfsat billigt alternativ hamnade vi till slut i den där butiken som b l a säljer billiga bilgrejer. 

Fortfarande för lite vatten för att vara intressant

Ett oljeuppsamlingstråg fungerar ju alldeles utmärkt. Speciellt nu när vi har småankor som behöver en liten "strand" för att enkelt ta sig upp och inte riskera att drunkna. Alla får inte plats samtidigt förstås, men bättre ett litet bad än inget bad alls.
Draken, hanen, tyckte nog också att det nya badet dög. Fast han försökte se så oskyldig ut han bara kunde så kunde jag se att han var genomblöt ifrån topp till tå. Det droppade avslöjande från bakdelen.

Barnkammarnytt

Nu är det hög tid att visa upp årets tillskott i höns- och ankhuset. Jag har Brahmahöns och jag kan inte påstå att de är några mästerruvare precis. Lite klumpiga och med taskigt tålamod. När en av de vita lade sig på 8 ägg tog jag det säkra före det osäkra och burade in henne med kompostgaller för att hon skulle få vara ifred. Fastän hon ruvade duktigt i 3 veckor (och lite till) så blev det inga överlevande kycklingar.

Äggomgång nr 2 har bollats fram och tillbaka mellan 3 hönor. Det dåliga tålamodet ni vet. Jag har passat som en hök på dem och flyttat runt äggen så att de skulle hålla värmen. Resultatet blev 2 små dunbollar som har 2 gemensamma mammor. Det ser lite roligt ut men det går bra i alla fall. Den 3:e hönan har för övrigt bestämt sig för att fortsätta ruva, utan ägg.

Anka nr 1 lade sig på ägg i ett av hönsrederna men hade heller inte tålamodet att ligga stilla, nej långa promenader varje dag resulterar naturligtvis i kalla ägg.

Anka nr 2 samlade massor av ägg i en dunhög. Synd på äggen, men jag lät henne hållas. Hon sprang också ute i solen och jag var övertygad om att äggen var förstörda. Döm om vår förvåning när hon plötsligt dök upp med ett litet älling-tåg på 4 stycken. Ällingar är nog snäppet sötare än kycklingar faktiskt.

Någon som har gått om sniglar och behöver ett gäng myskankor till hösten? =)

-

PS. Ankor lägger också ägg som går att äta.

Drama på Mosshemmet

Idag tröttnade Idun på att jag tar hennes ägg varje dag och därför gömde hon det lite bättre. Det var i alla fall vad jag trodde på förmiddagen när hon varit försvunnen ett tag. När det gått några timmar och även hennes make, Draken, började irra runt efter henne trodde jag att hon bestämt sig för att ruva fram några ällingar på ett riktigt bra ställe som inte jag kunde hitta. Jansson och jag letatade lite sporadiskt i syrenhäcken, bland lupiner och i vedboden. Räven, höken och bilar lämnar fjäderspår så det var uteslutet. Till slut tog vi på oss långbyxor och gummistövlar och finkammade vår 4900 m2 stora tomt, inklusive diken och mossen runt omkring. Ingen Idun någonstans. Nu hade hon varit försvunnen i nästan 10 timmar. - Hon kan ju inte komma in någon annanstans än i vedboden, sa jag. - Kattluckan till vinter-hönshuset då, sa Jansson. - Nej, det kan inte vara möjligt, hon kan väl inte vända i den smala "vind-tunneln"? Men vi öppnade i alla fall dörren, och det första vi såg var ägget. Snyggt placerat på toppen av högen av gammalt spån. Uppe på hönsens sittpinnarna satt det en svart liten dam och viftade på stjärten. (myskankor låter nästan ingenting) Jag lyfte ner henne för jag tänkte att hon var lite medtagen när hon varit utan vatten hela dagen, men hon flaxade bara till och försvann ut genom dörren som om ingenting hänt. En extra stor slurk dracks ur första bästa vattenhink också några tuggor av gräsmattan. Nu vankar hon nöjt runt i trädgården precis som vanligt.

Idun den osynliga

 Suck! Nästa gång vet vi i alla fall var vi ska leta.

Vinterhöns

Alla fjädefäna är nu installerade i vinterhuset. De gamla hönorna sitter uppe på sittpinnarna på nätterna, småhönsen vill av någon anledning absolut tillbringa nätterna på golvet, där Draken sällskapar med dem, och ankdamerna sitter uppe på pinnarna. Utevistelser är inte lika lockande, om man inte är anka, men i vinter kommer de i alla fall ha en liten hönsgård att kunna gå ut i. Fast efter en hökattack, där Ingrid kom undan med blotta förskräckelsen, övervakas alla friskluftsintag mycket noga. Man vill ju inte bistå med något skafferi precis.

Hur man än försöker är det omöjligt att fånga alla 14 på samma bild. =)

Syndabocken

Hmm! Flytgrodan ligger upp och ner, blommorna ligger på botten och vattnet är grumligt. Är det kanske någon som har tvättat fötterna här? Någon som känner sig skyldig? -Vaddå? Menar du med mig? Jag har väl aaaldrig badat på olämpliga ställen? -Dumma matte som kan tror något sådant om lilla mig.

Mosshemmet

När snön kom i början på vintern så ledde lilla Mullsjö snöligan ganska länge, och vi bor tyvärr inte så många kilometer därifrån. Efter första veckan när vi skottat några decimeter blötsnö varenda kväll så gick det ganska lätt att hålla sig för skratt. Nu har äntligen all snö smält och vårt nya huvudbry är att dräneringen inte riktigt orkar med och när pumpen tröttnar vi får vatten i källaren hela tiden. Ganska tröttsamt, men vi har i alla fall rena golv efter allt svabbande. =)

Mossen som kantar vår trädgård har förvandlats till en liten sjö, och i kväll när Jansson och jag tog en promenad låg frömjölet från träden som en slöja över vattenspegeln.

Trots att jag visat ankorna vägen till den "nya" fina badsjön så envisas Idun med att bada i murarhinken som just nu tjänstgör som vattenho åt alla fjäderfän på "lösdrift". Ännu bättre blir det när hennes dubbelt så store make trippar runt uppe på kanten och försöker komma på hur han ska lyckas doppa fötterna. Har ankor också hönshjärnor?

Citroner och jordfräsar

I hönshuset är det ganska surt just nu. Två ruvande damer som inte gillar varandra, eller oss andra heller för den delen. Tyvärr är hönshuset inte tillräckligt stort för att jag ska kunna separera dem från de andra eller från varandra. Men om Skalle-Per får vara innerst, och slipper se Freja så är hon nöjd. Freja har fått en skärm ut mot de andra så det ska bli lite lugnare i alla fall. Det är inte så ljust som kameran visar, för de står under plåten som fångar upp de små hönspluttarna under sittpinnarna. Det är vanligtvis ankornas lilla krypin på nätterna, men de får plats också.

Kycklingarna bör kläckas på långfredagen och ällingarna en vecka senare.

Vi har mycket snö kvar, men på alla bara fläckar håller resten av gänget på att luckra upp gräsmattan. Skönt för mig, för det blir betydligt lättare att räfsa sen.

Någon som behöver en jordfräs eller två. =)

Jordfräs x 3

Att försöka räfsa löv med ankorna lösa i trädgården är nästan omöjligt. Så fort man vänder ryggen till så kastar de sig i lövhögarna för att leta godsaker. Och var enda gång som jag tar fram kameran för att få bildbevis så kastar de sig därifrån och ser hur oskyldiga ut som helst.Fast det är svårt att skälla på dem när de är så söta.
Och det är åtminstone nån som vill hålla mig sällskap när jag jobbar i trädgården.

Leksugen?

Att ha ankor betyder gömma och leta ägg nästan varje dag. Freja och Idun gömmer och jag letar.
Hönsen lägger snällt sina ägg i värprederna varje gång, men ankorna lägger dem överallt. Lyckas de bara gräva en liten grop så duger det med var som helst åt dem.
I flera dagar nu så har jag letat överallt utan resultat. Jag har prövat att låta dem vara i hönsgården tills de är klara, men då kniper de, och jag har försökt att följa efter dem, men de lyckas överlista mig hela tiden.
Idag när jag rundade knuten så råkade jag få syn på något vitt i syrénhäcken. (trodde att jag letat där)Bingo!Kan det komplicerade gömmande bero på att jag inte tillät Freja lägga, OCH ruva, sina ägg ihop med hönan Klara? Varken jag eller Klara var så pigga på det.
Klara har numera egen, ankfri, kupé.

-

På frågan om ankägg är som hönsägg är svaret, nästan.

De är större än hönsägg, ca 1,5 gång och innerhåller procentuellt mer gula. De är svårare att vispa isär och pannkakssmeten kräver lite mer mjöl. Jag känner ingen skillnad på smaken, men jag har aldrig testat kokta, det ska visst inte vara så gott. Kanske beror det mest på konsistensen.

En dag på Mosshemmet

Så här kan det se ut på trappan i Mosshemmet.

Ett helt gäng med sällskapssjuka, eller kanske gottesugna damer.Just nu är det tråkigt kallt och man kan inte riktigt njuta av trädgården. Men titta så fint körsbärsträdet var i helgen. Jag undrar om humlorna och bina hann göra sitt jobb innan det blev kallt igen.Som vanligt är jag alldeles uppslukad av häggen, min favorit. Jag kan inte få nog av den.Tom lupinerna är vackra så här års. Papsen kallar dem för j-a ödetorpsblommor, kanske för att de har en så fantastisk förmåga att sprida sig och överleva. =)Hönsen sjåpar sig men ankorna knotar glatt omkring i kylan. Jag har aldrig sett så bra mossrivare som ankor. Det ska få gå runt i hela trädgården i sommar. =)
-
Till sist; kolla in min snygging.Visst är han fin?

Hemlisarna

Hemlisarna är här.

3 myskankor som jag fått av en jobbarkompis.

Draken och hans två flickor, som än så länge är namnlösa.

Han är lite ful men flickorna är ganska söta.

De är betydligt mer tystlåtna än hönsen, han väser lite när man tittar på honom men flickorna säger inte ett ljud.

1:a ägget är redan levererat.