Brunkoftan med stort K

Här är höstens favorit. En stor härlig kofta som jag har använt nästan varje dag sen den blev klar. Som vanligt, jag måste sluta, har jag utgått från en mormorsruta i ryggen. Jag har lagt till några varv nertill på rutan för att få rätt längd och några upptill för att forma till nacken och axlarna. Sen plockar jag upp vid axlarna och stickar framstyckerna neråt. Jag formar hals och ärmhål under tiden. 

På den här koftan fick det också bli ett par enkla fickor. Garnet jag använde till fickorna var lite tjockare och därför håller de formen väldigt fint.

Efter att jag sytt ihop fram- och bakstycken i sidorna stickade jag en smal resårkant nertill. Sen plockade jag upp för ärmarna i ärmhålet och stickade dem utåt på rundsticka. Kanske att de blev lite för långa, men jag tror att jag känner efter ett litet tag innan jag ändrar dem. 

Halskragen på den här behövde jag inte sticka om femtioelva gånger som på den förra, det funkade på första försöket. Nästan. Jag fick repa upp några varv för att flytta på knapphålen lite. 
Totalt gick det åt 585 gram, 275 gram enfärgat vävgarn och 310 gram Permins Safira, färg 05.
Och den här gången blev det likadana knappar, från gömmorna.

Låt kylan komma

Tro det eller ej, men här har faktiskt en kofta blivit klar. Med en mormorsruta bak. Såklart! =) Den är virkad och stickad i Permins Safira, färgnr. 05 och lite benvitt ullgarn ur gömmorna. Totalt gick det åt 610 gram.

Jag plockade upp för axlarna på bakstycket och stickade framstyckerna uppifrån och ner. Därefter blev det en resårkant nertill. Ärmarna är också upplockade ifrån livet. Allt för att få så lite sömmar som möjligt. 

Framkanten är stickad randig i båda garnerna med sju knapparhål och olika knappar. Dels för att göra åt lite av alla udda knappar och dels för att jag tycker att det bli fint och lite spännande. 

Kanske att framkanten blev lite väl "lång" efter tvätt och blockning. Jag får fundera på om jag orkar göra om den igen (har redan gjort det några gånger). För övrigt är jag väääldigt nöjd. Koftan kommer värma skönt i vinter.

Seg kola-caramel

Så blev den då äntligen färdig och fotad, den supersega Caramelen. Jag vet inte varför, för den är stickad i mina två absoluta favoriter, Kampes 2-tr och Töis ifrån Gotlands Ullspinneri. Två lila garner som blev himla bra ihop. Det är det första större plagget som jag stickar till nån annan i min familj. Jansson har själv valt modell. Koftan är stickad heeelt enligt mönstret, med undantag för randningen. Det gick åt 200 gr Kampes och 75 gr Töis.

Även om man gillar koftor med lite kortare ärm så är det alltid skönt att ha lite längre under jackan. Det fick bli ett par halvvantar av Töis-resterna. Stickade från handen och ner på rundsticka för att slippa sömmar. Jag gick ner till sticka nr 3 för att få dem lite tätare än koftan. Tumhålet är bara några avmaskade maskor som jag lade upp igen på nästa varv. Då kan man dra ur tummen och hasa ner dem mot handleden utan att få en utstickande snutt på handleden. =)

Jansson har inte varit hemma sedan hon började skolan i Borås i september, därför plågar jag henne med att ta extra många foton som straff. =) 

Vilken tur att jag fick låna hem henne lite från sambon, mitt fina gudbarn. =)

Gulgrönt fluff

I stickhörnan trängs det alldeles för många UFO:n och jag försöker verkligen att fokusera på att färdigställa och blunda för de nya idéerna som ständigt dyker upp i "kreativitets-centrat". I alla fall blev födelsedagsgarnerna färdigstickade härom veckan och idag lyckades jag fota i morgonljuset. (om ni såg ett par tofflor och en lila morgonrock smyga bakom syrenhäcken så var det jag) Garnerna är Colinettes mohair, Ciao Trunte från Hjertegarn, och så ett supertunt gult ullgarn tillsammans med ett lite tjockare gult från gömmorna. Virknål nr 4,5 och detsamma på stickan. Mönstret är hitte-på som vanligt. Axelsömmarna är den enda monteringen och om man syr ihop med en fast söm så hänger de inte ut sig. Framstyckena blev efter mycket velande och bakåtstickning till slut gröna. De är upplockade från bakstycket och stickade framåt. Jag maskar av för ärmen och lägger upp lika många maskor igen på "tillbakavägen". Från sidan och framåt gör det lätt att prova koftan efterhand när man improviserar mönstret. Nertill på framstyckena har jag stickat en "liggande" resår för att få en lite annorlunda effekt.

Tro det eller ej men ryggen består av en mormorsruta. =) Vanlig resårstickning nertill och lite påstickat upptill för att få rätt längd och en snyggare formad nacke. Halskanten och framkanterna är stickade i resårstickning, 2 r, 2 a.

Morgonljuset var så fint idag och jag vill visa er hur fint jag har det i skogen. 

(och påminna mig själv om det innan jag idag greppar den urtråkiga målarpenseln)

Färgpalett i ull

Men hur tänkte jag nu då? Jag "råkade" buda hem ett brokigt paket med ullgarner i lite olika kvaliteter och i väldigt olika färger. De fick ligga i en kasse ett tag och rätt som det var så fick jag en idé. En mormorsruta i ryggen, virkade fasta maskor och stolpar på längden på det ena framstycket och på tvären på det andra.  

Det blev ett hitte-på-mönster ur fantasin, och helt klart inspirerad av Astrids kreationer. Inte en endaste söm att sy. Allt är ihopvirkat, en del flera gånger. ;) Ärmarna plockade jag upp från ärmhålet och stickade ut till mudden på rundsticka. Av 550 gr finns det bara några snuttar garn kvar.

Den har blivit en ny favorit och jag använde den faktiskt lite varje dag förra veckan.

Duperat monster

Monstret har förvandlats. För ett tag sedan fick jag några nystan mohair av Syster Yster. Vad jag hade tänkt ha dem till då kommer jag faktiskt inte ihåg, men det ville absolut bli en kortärmad kofta. Garnet, Madonna, tycks inte finnas i handeln längre och jag gissar att det är från 80-talet nån gång. Det är en blandning av mohair, ull, viskos och en pytteliten gnutta nylon.

Koftan är stickad från framstycke till framstycke i slätstickning. Jag ökade lite i halsringningen, avmaskade för ärmen på ena varvet och la upp lika många maskor igen på nästa. Nacken är helt rak, avmaskning för nästa ärm och upplägg igen. På nästa framstycke minskade jag istället. Efter att jag sytt ihop axeln så plockade jag upp maskor i ärmhålet och stickade en rak liten ärm.

Hela koftan är kantad med ett brandgult babygarn från Schachenmayr, virkad med kräftgång, alltså baklänges fasta maskor. Kanten matchar de brandgula och gula tussarna i det aprikosa garnet.

En metallknapp från Hem & Hobby i Hjo passar fint i den virkade öglan. På insidan har jag sytt fast en genomskinlig plastknapp som inte syns.

Kolla in fluffet. Den kommer aldrig att sluta fälla. 

Inte för att det finns nåt annat i min garderob som passar till fluffmonstret, men jag tror att jag gillar den ändå. =)

Solstråle

Här duggar de färdiga projekten tätt. =) En snabbstickad liten gul väst i ett loppisfyndat bomullsgarn med virkade kanter i svart silkesblandad bomull. Finaste svartvita pärlemoknapparna från Astrid. Mönstret som jag använde är en omräknad Vormorgun, fast med knäppe istället.
Jansson fotade mig framför vår äng som mest består av lupiner och hundkex. Lupiner är ett jäkla ogräs men de är vackra när de blommar och de luktar på ett alldeles speciellt sätt. De luktar sommar.

Ibland får man ta en hel massa kort för att få fram nåt hyfsat dugligt, idag tar jag med allihop.......

Nu ska jag lysa ikapp med solen. Eller jag får kanske vara solen själv. =)

3 x rött

Faktiskt blir ett och annat stickprojekt klart. Här är en uppifrån och ner kofta i en lite vidare och kortare modell med korta ärmar. Uppifrån och ner är perfekt modell när man inte gillar att montera sina tröjor på det gamla vanliga sättet. Jag har stickat den i slätstickning och virkat halskanten. Tanken med modellen är att den ska passa till en lite vidare tunika som ligger tillklippt på sybordet. Jag hoppas att den gröna kanten ska ta bort den "juliga" känslan från de tre röda nyanserna. 

Knapparna köpte jag på symässan och de passar fint till den gröna halsen och framkanten. En virkad kant tycker jag ger fin stadga både till hals och till framkant.

Både ärmavslutet och nederkanten har ett hålvarv med en uppsydd vikning som ger en fin "uddkant".

Garnåtgång är knappt 215 gram i Kampes 2-trådiga ullgarn.

Nu ska jag bara få klart några beställningar och sen är det dags att lägga den matchande tunikan i symaskinen.