Ring klocka, ring....

Jag har sett att år 2014 ska summeras och löftena för 2015 ska redovisas. Helst offentligt så att man inte kan slippa undan. =) 
Först summeringen; Det blev inte de 12 par sockor som jag hade tänkt, alla tillklippta tygbitar blev inte ihopsydda och en liten elak brun fläck på halsen orsakade mer oro än jag önskat mig. Men jag har stickat 6 par nya sockor, och lite annat också. En och annan hemmasydd trasa har landat i garderoben. Jansson kom in på högskolan och flyttade hemifrån. Lillfisen tog studenten och fick jobb. Jag blev bonusfarmor till en pytteliten tjej som nu är 9 månader och inte så pytteliten längre. Sambons efterlängtade garage börjar bli klart. Och alla bruna fläckar är kollade och jag är just nu friskförklarad. 
Löftena då; Först ska jag sticka klart de 2 par sockor som sitter på stickorna. Göra koftor och tröjor av de nystan som samlat sig i en stor kasse. De räcker till minst 6 tröjor. Jag köpte nya plastbackar till syrummet häromdan, så här ska fixas. Gamla hyllor ska ut, nya ska in och den fådda arbetslampan ska upp. Alla tillklippta tygbitar från i somras ska sys ihop och massor av nya idéer ska förverkligas. Några löften om att inte köpa tyg och garn blir det INTE i år heller. Jag tänker satsa på fler må-bra-grejer, mer kul grejer och mindre av det som kan kvitta. Lite mer "ego" kanske. Det tror jag får räcka för i år. =)

-

För att hålla koll på mina stickprojekt, så har jag en liten bok. (det finns en för syprojekten också) =)  Boken är nu fullproppad till bristningsgränsen och en ny bok är inhandlad för kommande provlappar och anteckningar. Jag lyckades inte hitta någon skrivbok utan förtryckta linjer på sidorna, men fick tips om ett skissblock istället. Ett sytt fodral till framsidan fick bli årets första pyssel vid symaskinen. 

Välkommen 2015! 

Frankensteins monster och jag

Vet ni hur mycket man hinner sticka och virka under 2 knappa dygn på ett sjukhus? Jo, man hinner med 2 disktrasor och ca 5 cm på en Caramel. Hade jag haft sticket med mig när jag for ut och in på röntgen hade det blivit några fler maskor. Disktrasorna är virkade i ett bomull-lingarn som jag fyndat för en 5:a på loppis. Caramelen är till Jansson, stickad i 2 lila nyanser, Gotländska Töis och Estländsk ull.  

Tidigare i somras tog jag bort en leverfläck på halsen som visade sig vara en elak j-l. I förrgår tog doktorn bort lite mer skinn och ett par lymfkörtlar för undersökning. Den ena körteln låg vääldigt nära en nerv till armen och jag blev lite hysterisk innan läkaren fick ur sig att den bara sköter själva lyftet av armen över huvudet. Alltså ingen fara för handen eller framtida stickövningar. Pjuh! Det tar en månad att få svar på lymfkörtlarna och under tiden ska alla mina bruna små fläckar synas i sömmarna. 

Kunde man kanske passat på att justera hakorna lite?

Det är bara bultarna som saknas, annars är likheten med Frankensteins monster rätt slående under bandaget. =)

Ta dig i dalen Putin!

Trots att OS är en ganska oviktig händelse i min lilla värld så kommer jag förmodligen att tillbringa en och annan timme framför TV:n i alla fall. Inte för att heja på, utan för att det förmodligen kommer att vara det enda som "chefen över fjärrkontrollen" kommer att titta på. Och någonstans ska jag ju sitta och sticka.

Något som däremot är viktigt för mig är människors lika värde. Oavsett färg, form, kön, religion eller läggning är vi alla lika, enligt min mening. Att man väljer att lägga OS i ett sådant land där man inte delar den meningen är för mig helt obegripligt. Vem är bättre än någon annan? Vem har rätt att bestämma vem som är rätt eller fel? Nej, i dag startar jag upp en sockstickning i regnbågsfärger för att ära en del av dem som den "gode ryssen" förnekar och förtrycker. 

Garnet fick jag av Syster Yster i julklapp och de färdiga sockarna ska jag ge till någon som tror på kärleken och som skiter fullständigt i vilket kön föremålet för kärleken har. För störst av allt är väl i just kärleken?

Och till dig Putin, om du råkar göra en översättning på det här inlägget, vill jag bara säga; -Ta dig i dalen!

UFO mästare

Jag är en mästare på att påbörja saker men jag är urusel på att avsluta dem. Jag blundar för alla UFO:n i stickhörnan och startar glatt ett projekt till. Men jag kan inte hjälpa att hjärnan tänker ut nya saker snabbare än vad händerna hinner tillverka dem. Kanske beror det delvis på att jobbet inkräktar för mycket på min fritid. =)  I dag har det varit stickcafé och jag har i alla fall kommit en liten bit på ett av alla projekt. (som jag visserligen fick frogga när jag kom hem) 
I brist på annat så får ni titta på lilla Kajsa. 

Kajsa och Hönan som jag fick på Stickeventet.

- Kan man äta den?

- Sluta glo på mg!!!

Kajsa tycker att UFO:n är världsliga ting.