Koppar på tapeten

Det är sällan som jag köper garn till ett specifikt mönster och de få gånger som jag gör det så brukar det förbli ostickat. Det brukar vara garnet eller en färgkombination som tilltalar mig först. Ibland är det ett sytt plagg som behöver en stickad "kompis". Ofta låter jag garnet ligga framme ett tag och rätt som det är så talar det om för mig vad det vill bli. Den här tröjan är en salig blandning inspiration från Sandnes, Astrid, Garntua, garnerna i mina gömmor samt ett mönster från Frisky Frog.
Jag skulle bara "titta till" mina entrådiga ullgarner, som inte ligger så synliga, när en fin färgkombo plötsligt uppenbarade sig. Tillsammans med en tråd borstad alpacka och några inslag med kopparfärgat garn, inköpt hos Garntua, blev det en tröja i vid boxy-modell. Den väger väldigt lite och den värmer skönt. 

Bakstycket är lite längre och allt är stickat på rundsticka, nerifrån och upp. Eftersom jag glömde att det ska vara ärmhål så fick jag klippa när jag skulle sy i ärmarna. 

Nu för tiden får alla mina sticka plagg en alldeles egen tvättetikett.

Totalt så väger tröjan 345 gram. 280 gr Brushed Alpaca Silk från Drops och 65 gr entrådigt  vävgarn från gömmorna. Koppargarnet är köpt hos Garntua. 

Och nu är jag väldigt sugen på en liknande, fast med en tråd ljus tunn mohair istället för den svarta aplackan. =)

Ulligt påskägg

Jag har konstaterat att barnbarnet har alldeles för få hemmastickade plagg i sin garderob och så kan vi ju inte ha det. På sin 2-årsdag fick hon jeans och tröja och i påskägget låg det en matchande kofta.  Ja, jag erkänner, även koftan skulle varit i paketet men den hann helt enkelt inte bli färdig. Igår morse sydde jag i knapparna i den halvfuktiga koftan och lagom till påskmiddagen hade den torkat. =)

Garnet är Donegal Tweed som jag inhandlade sist jag var hos Tant kofta och mönstret är hennes uppifrån-och-ner. Jag följde hennes idé om att sticka ca 20 % större och sen valka koftan i tvättmaskinen i 40 grader. Det funkade ganska bra med storleken, men kanske hade jag inte behövt göra den 20 % bredare, bara längre. Nu blev det lite att växa i. Garnet blev helt fantastiskt mjukt av valkningen och man kan knappt tro att det är ull. Det borde passa både barnet och mamman. =) Enda nackdelen är att kofta vridit sig något, men det får man väl leva med. Garnåtgången är ca 125 gram i storlek 92-98 cl.

Även knapparna hittade jag hos Tant kofta. Hon har dem i flera storlekar och färger och jag tycker de är så himla fina.

Jag har stickat ärmen extra lång så att det finns lite att växa i. Det är fint när det är uppvikt, tycker jag.

Har ni sett mina nya etiketter? De visar tillverkare, hur man tvättar och de delar ut lite kärlek. =) De är beställda på Labelsandribbon. Nu kan ingen skylla på att de inte vet hur de ska sköta plaggen.

Nu är jag himla sugen på att göra en till liten tjejtröja i ett annat garn som jag har liggandes i gömmorna. Fast jag borde kanske först ta tag i åtminstonde någon av kassarna som snart "dränker" min stickfåtölj. =)

Fjärilar i magen

Ikväll ska jag lära ut nålfiltning till några av återförsäljarna på jobbet. Det ska bli kul och lite pirrigt. De flesta är kvinnor, några få är män och nästan ingen är svensktalande. Men jag har pluggat in engelska facktermer såsom wool, needle, felted, sharp och plaster (plåster). =)

Wish me luck!

Jubileum

Imorgon är det dags för stickcafé. Vilket i ordningen vet jag inte, men jag vet att det är 5-årsjubileum. Nästan på dagen faktiskt. Vi har varit på plats alla fredagar jämna veckor som kaféet har varit öppet. För att fira att vi träffats så många gånger tänkte jag överraska mina stickkompisar med varsin liten present. Det är lite ulligt, lite pärligt och jag har gjort det själv. =)

Varför inte titta in du också? 

Landhs Konditori i Habo, kl 16-18. 

Välkommen!

Sommar-size

Årets tänkta sommartröja blev faktiskt avslutad innan juli var slut. =) Jag ville ha en varm, lite oversize-tröja som man kan dra på sig framåt kvällarna. Jag har randat tre blå nyanser med rött Babymerino från Drops. Halskanten, ärmavslut, linning och fickpasspoaler är stickade i Tantkofta-färgat sockgarn. Mönstret är eget hittepå. Fram- och bakstycke är stickat som en tub med resårstickning upptill och nertill,  och jag vågade faktiskt att klippa upp i sidorna för att sy i ärmarna på maskin. (man är väl sömmerska också) Än har jag inte beslutat om ärmarna är de rätta, men jag får väl känna efter ett tag. Kanske att de blev lite väl vida och långa.

Knapparna hittade jag i Hemse på Gotland, och de är fastsydda genom båda halskanterna utan knapphål.

Fickorna är stickade i rött, eftersom det fanns extra mycket av det garnet. Modellen till fickorna har jag hittat hos Nitsirk. Titta in hos henne, hon gör underbara tröjor med massor av fina detaljer.

Men snälla, nästa gång jag vill sticka randigt, HINDRA mig. Att fästa trådar är ju det mest skittråkiga som finns.

Nu ska jag försöka göra klart några UFO:n innan jag börjar på någon av alla de tröjor jag har i huvudet. Om de är randiga? Självklart! =)

Doftkurs med spinn

Lördagen tillbringades i Skillingaryd. Syster Yster och jag hade på min jobbarkompis uppmaning anmält oss till en prova-på-dag i att spinna.

Hur svårt kan det vara?
Jo ni, det som såg superenkelt ut när vår handledare Doris gjorde det, visade sig vara skitsvårt. Bara att få till det när man skulle karda de små ulltussarna var ett kapitel för sig.Som ni ser räcker inte armarna riktigt till för Syster Yster.Och om man trodde att det skulle vara enklare att spinna på spinnrock så bedrog man sig. Men jag testade i alla fall både lin och getull på två olika spinnrockar.Jobbarkompisen är lycklig ägare till en Karshmirget, med tillhörande doft. = ) Någon annan tänkte spinna av hundens ull och en tredje ville bara testa.
Kul hade vi alla fall och dagen gick rasande fort. Tack M för att du tipsade oss.
Dagens resultat; 17 gram "effektgarn" i grått.
Det vita var en del av startpaketet från Spinspiration. Det var INTE lättare att spinna med tvättad ull.Jag tror jag ska gå upp på vinden och leta fram min gamla spinnrock.
Skam den som ger sig.