Nalleludd

Mjuk och gosig som en nallebjörn blev den här tröjan i "lockig" och borstad alpacka. Modellen är hitte-på med inspiration från en senapsgul tröja hos Virkostickmaja och Sandnes alla modeller med längre bakstycken. Det började med ett rosa smakprov av Sandnes borstade Alpacka, som jag fick på en inspirationskväll hos Janko Collection. Tillsammans med brun och beige Drops Alpaca Bouclé blev det en riktig gosetröja.

Fickan och framförallt placeringen av fickan har jag sett någonstans på Pinterest. och det blev en kul detalj, tycker jag.

Jag ville ha en riktigt skön tröja med en stor krage att kunna borra ner hakan i. För att göra den användbar även på den varmare delen av året, så stickade jag kragen för sig. 

Totalt så gick det endast åt 300 gram (jag kontrollvägde fler gånger) på stickor nr 5,5 (tror jag) Bouclén är väldigt dryg och jag har nog nästan har till en tröja till. 

Förutom att man INTE ser smalare ut i fluffigt garn så är jag väldigt nöjd med tröjan och jag har använt den en hel del. Jag tänker att den även blir fin till vita byxor en sval sommarkväll.

Koppar på tapeten

Det är sällan som jag köper garn till ett specifikt mönster och de få gånger som jag gör det så brukar det förbli ostickat. Det brukar vara garnet eller en färgkombination som tilltalar mig först. Ibland är det ett sytt plagg som behöver en stickad "kompis". Ofta låter jag garnet ligga framme ett tag och rätt som det är så talar det om för mig vad det vill bli. Den här tröjan är en salig blandning inspiration från Sandnes, Astrid, Garntua, garnerna i mina gömmor samt ett mönster från Frisky Frog.
Jag skulle bara "titta till" mina entrådiga ullgarner, som inte ligger så synliga, när en fin färgkombo plötsligt uppenbarade sig. Tillsammans med en tråd borstad alpacka och några inslag med kopparfärgat garn, inköpt hos Garntua, blev det en tröja i vid boxy-modell. Den väger väldigt lite och den värmer skönt. 

Bakstycket är lite längre och allt är stickat på rundsticka, nerifrån och upp. Eftersom jag glömde att det ska vara ärmhål så fick jag klippa när jag skulle sy i ärmarna. 

Nu för tiden får alla mina sticka plagg en alldeles egen tvättetikett.

Totalt så väger tröjan 345 gram. 280 gr Brushed Alpaca Silk från Drops och 65 gr entrådigt  vävgarn från gömmorna. Koppargarnet är köpt hos Garntua. 

Och nu är jag väldigt sugen på en liknande, fast med en tråd ljus tunn mohair istället för den svarta aplackan. =)

Pippi à la hockeyfantasten

I ett antal år har sambon önskat sig en pippitröja i sitt favoritlags färger och lika länge har jag tyckt att "sportblått" är väääldigt fult. Ska man sticka så får det ju vara i färger som känns bra. Men så, för några år sedan ändrade man till en mörkare blå och då fanns det inga ursäkter längre. Och jag erkänner, garnet har legat till sig i något år eller två innan jag äntligen startade i början på året. Bilderna är lite ljusare än verkligheten, tröjan är egentligen mer mörkblå.

Garnet är Magasin duetts Supersoft och något okänt gult ifrån gömmorna. Det är en varmblodig sambo jag har och jag ville inte riskera en för tjock tröja som aldrig blir använd. Totalt gick det åt 310 gram. Stickor nr 4,5 och 3,5 till ärmmuddar och halskant. Mönstret är eget hittepå, enklast så för mig. =) Jag började med att sticka en "tub" till livet och stickade ärmarna från mudd till ärmhål på rundsticka. Jag sicksackade noga innan jag klippte upp ärmhål och halsringningen. 

Axelsömmarna och ärmarna är sydda på maskin. Det funkar väldigt bra. Sen var det bara att plocka upp och sticka halskanten, som är dubbelvikt och fastsydd i halskanten. 

Kanten nertill är stickad helt i slätstickning, vikt inåt några centimeter och fastsydd. Ett varv aviga maskor gör att vikningen blir snygg. Kanske att jag sytt lite för löst så att kanten vill "klocka" sig lite. Vi får väl se när han använt den ett tag.

När jag skulle blocka tröjan fick jag se ett stickfel på ena ärmen, men det får vara beviset på att tröjan faktiskt är hemmastickad.

Naturligvis sydde jag i en av mina egna etiketter, så att han vet hur han ska sköta sin tröja. =)

Jag hoppas att den ska värma lite lagom i höstrusket. Och på läktaren i ishallen.

Vilket hockeylag det är? HV71 "det bästa laget", om du frågar sambon. =)

Brunkoftan med stort K

Här är höstens favorit. En stor härlig kofta som jag har använt nästan varje dag sen den blev klar. Som vanligt, jag måste sluta, har jag utgått från en mormorsruta i ryggen. Jag har lagt till några varv nertill på rutan för att få rätt längd och några upptill för att forma till nacken och axlarna. Sen plockar jag upp vid axlarna och stickar framstyckerna neråt. Jag formar hals och ärmhål under tiden. 

På den här koftan fick det också bli ett par enkla fickor. Garnet jag använde till fickorna var lite tjockare och därför håller de formen väldigt fint.

Efter att jag sytt ihop fram- och bakstycken i sidorna stickade jag en smal resårkant nertill. Sen plockade jag upp för ärmarna i ärmhålet och stickade dem utåt på rundsticka. Kanske att de blev lite för långa, men jag tror att jag känner efter ett litet tag innan jag ändrar dem. 

Halskragen på den här behövde jag inte sticka om femtioelva gånger som på den förra, det funkade på första försöket. Nästan. Jag fick repa upp några varv för att flytta på knapphålen lite. 
Totalt gick det åt 585 gram, 275 gram enfärgat vävgarn och 310 gram Permins Safira, färg 05.
Och den här gången blev det likadana knappar, från gömmorna.

Schack matt

Inte för att den behövs just nu, men jag har i alla fall stickat klart en tjock sjal med dominorutor. Jag gick en kurs hos Virkostickmaja för ett litet tag sedan och sen dess har jag varit fast. Bara en ruta till....
Den blev inte jättestor, men om man använder en sjalnål så kan man snurra den runt halsen. Jag gillar verkligen effekten av spetsarna som blir när man "bygger" på diagonalen och därfär avslutade jag med tre rutor.

Den funkar också som en liten poncho eller ponchonnette om man sätter nålen i "sidan" istället. Kanske att jag gör någon slags knäppning.

Det melerade garnet passade fint till rutorna. Det gick åt 345 gram av Järbos Twiggy. Kanske inte den garnkvalité som jag brukar välja, men färgen är helt fantastisk och till sjal funkar det.

Så här ser den ut när man lägger ut den. På de två sista fotona, med solen bakom mig, så blir det mörka väldigt blått. I verkligheten är det mer tobaksbrunt och de två första bilderna stämmer bättre.

Ett är säkert, det var inte de sista dominorutorna som jag stickade.

Pink lady

Hur många sjalar och kragar man än har så har man aldrig den rätta. Eller drabbar det bara mig? =) Jag köpte mig ett par rosa byxor och insåg att jag hade inget matchande att ha runt halsen. Är man sjalberoende så är man. Några nystan lin (från stickmys i Vrigstad) och lite mohair blev den här smala kragen. Den är stickad på rundsticka i "dubbel" moss-stickning, *2 rm, 2 am* i 2 varv, *2 am, 2 rm* i 2 varv osv, tills mina garnsuddar tog slut. Ca 40 gram gick blev det totalt. 

Den är så lätt att man knappt märker att man har den är på, men den värmer skönt. 

Snygg till både svart och vitt. Och mohairen "löar" fint på det svarta. =/

Bröllopsvärmare

Den har varit seg, men nu är den klar, en ponchonett i Colinettes Giotto. 190 gram garn stickat på nr 5,5. En gaffelvirkad bård och slätstickat med mosstickade kanter blev en ganska fin kombo.

Den blev kanske i kortaste laget, men jag räknar med att det är högsommarvärme när den ska användas i början på juli. Och garnet räckte inte till en längre. =)

En liten tofs tynger ner snipen och blir ett fint avslut på hörnet.

Mr Kisse vill förstås vara med på ett hörn också. =)

Nu ska jag bara få färdigt klänningen också, sen är jag redo för bröllop.

Ormtjusarsockor

Här är det skamligt lite aktivitet och i jämförelse med vad som stickas blir det väldigt lite färdigstickat. Igår fäste jag i alla fall trådarna på ett par sockar som åkt med i handväskan ett tag. Garnet är Snake från Hjertegarn, och jag tror att det syftar på färgen. De är stickade uppifrån och ner med istickad häl, sticka nr 3. Det gick endast åt ca 65 gram så det finns nog till en liten orm också. =)

Den uppmärksamme kan se att den högra sockan ser annorlunda ut i tån. Det beror endast på att jag lyckats vrida den på sockblocket utan att se det förrän jag fotat och laddat ner bilden. Ni får helt enkelt ursäkta missen. Och inte för att jag vet vilken orm garnet ska likna, men grönt är ju alltid skönt.

Nu ett nytt dyk i projekthögen så att jag kanske lyckas avsluta något mer. =)

Minimormor

En garderob utan en kofta med mormorsrutor är ingen riktig garderob. Om du frågar mig alltså. =) Självklart måste det lilla bonus-barnbarnet också ha en. Vilken tur för henne att bonusfarmor kan ett och annat om virkade rutor. Jag hade några nystan naturfärgade Cotton light från Drops och några färgade restgarner i gömmorna. Det resulterade i den här lilla koftan. Totalt gick det åt ca 175 gram garn på stickor nr. 4 och virknål nr. 4,5. Mönstret är hitte-på, jag hade bara en liten topp i rätt storlek som jag måttade efter. Bakstycket är virkat i vackraste rutan som är användbar till så mycket.

Framstyckerna och ärmarna är stickade med virkade kanter. Stolpar på ärmarna och fasta maskor och picoter på framstyckerna.

Ärmarna är lite för långa och vikbara för att räcka till lite längre.

Knapparna är små hjärtan från gömmorna. Fantastiskt nog fanns det 4 stycken. Men de är bara pynt, koftan knäpps med tryckknappar.

Nu väntar jag bara på att den lilla hönan kommer hit så vi får prova lite. =)

Ulligt påskägg

Jag har konstaterat att barnbarnet har alldeles för få hemmastickade plagg i sin garderob och så kan vi ju inte ha det. På sin 2-årsdag fick hon jeans och tröja och i påskägget låg det en matchande kofta.  Ja, jag erkänner, även koftan skulle varit i paketet men den hann helt enkelt inte bli färdig. Igår morse sydde jag i knapparna i den halvfuktiga koftan och lagom till påskmiddagen hade den torkat. =)

Garnet är Donegal Tweed som jag inhandlade sist jag var hos Tant kofta och mönstret är hennes uppifrån-och-ner. Jag följde hennes idé om att sticka ca 20 % större och sen valka koftan i tvättmaskinen i 40 grader. Det funkade ganska bra med storleken, men kanske hade jag inte behövt göra den 20 % bredare, bara längre. Nu blev det lite att växa i. Garnet blev helt fantastiskt mjukt av valkningen och man kan knappt tro att det är ull. Det borde passa både barnet och mamman. =) Enda nackdelen är att kofta vridit sig något, men det får man väl leva med. Garnåtgången är ca 125 gram i storlek 92-98 cl.

Även knapparna hittade jag hos Tant kofta. Hon har dem i flera storlekar och färger och jag tycker de är så himla fina.

Jag har stickat ärmen extra lång så att det finns lite att växa i. Det är fint när det är uppvikt, tycker jag.

Har ni sett mina nya etiketter? De visar tillverkare, hur man tvättar och de delar ut lite kärlek. =) De är beställda på Labelsandribbon. Nu kan ingen skylla på att de inte vet hur de ska sköta plaggen.

Nu är jag himla sugen på att göra en till liten tjejtröja i ett annat garn som jag har liggandes i gömmorna. Fast jag borde kanske först ta tag i åtminstonde någon av kassarna som snart "dränker" min stickfåtölj. =)

Renovering

Fördelen med att sticka sockar med istickad häl är att man enkelt kan byta ut om det går sönder. Det går snabbare och känns lite roligare än att stoppa med stoppnål. Just den här sockan har jag fastnat med i något vasst så att garnet gick av på flera ställen. Man får repa upp garnresterna tills det bara finns hela maskor kvar som man plockar upp på stickor. Sen letar man fram det lilla nystanet som blev över och stickar klart hälen en gång till.

Lätt som en plätt. 

Även om det inte tillhör favoritstickningarna. =)

Skorstensformat

I somras fick jag en kasse med garn och en del av garnerna blev en slipover. Mest är det Rowan Tweed i ränderna, men även lite andra okända ullgarner och det grönaktiga är liksom en påtad tråd. Den gula kragen är Drops Alaska. Genom hela slipovern har också en tråd svart Kid silk från Drops fått följa med. Det ger en luddig "gloria" på plagget och färgerna smälter bättre ihop med varandra. 

Mönstret är hitte-på utifrån en bild på Pinterest och den består av två raka stycken. Jag stickade varje stycke för sig, stickade ihop axlarna och fortsatte sen med en krage rakt upp utan att först runda för halsen.

Tre breda ränder bak och lite smalare ränder fram. Bakstycket är något längre än framstycket och det är ett litet sprund i sidorna. Modellen blev skön och den passade bra med en enkel linneskjorta under, tycker jag. Det gick åt ca 350 gram garn.

Tack för kassen A-M. =)

Cheating Olle

När jag såg Carinas bluffolle så ville jag också göra en. De är ju så himla praktiska. Jag fick genast en tanke om vilket garn jag ville använda. I somras fick jag en stor kasse garn av en vän och i den fanns en vit slatt Superchunky från Artesano, en tjock mjuk alpacka. Det fick bli själva kragen och till "lapparna" fram och bak använde jag en tråd vardera av Fine Donegal, Fritidsgarn och en slatt av något okänt ullgarn. Totalt gick det åt 160 gram och med sticka nr 9 blev det ett jobb som avverkades på en kväll.

Jag är riktigt nöjd men min fuskolle, för så kallades de hemma hos oss när jag var liten. =)

Gör om gör rätt

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig och därför har den här repats upp och fått nya kompisar. Tidigare kampade mohairen från Colinett med ett okänt bomullsgarn. Men ärligt talat, de oranga kanterna blev väldigt konstiga och den har nästan aldrig fått komma ut ur byrålådan. Upprepat och omstickat i smala ränder med både bomullen och en fådd slatt Hullabaloo så blev det så himla mycket bättre.

Min lille Dummie får vara med idag också. Han vill alltid vara med på bild. =)

Förhoppningsvis kan snurresjalen få komma ut i friskluften lite oftare nu. =)

Visualiserad

Jag har inte lovat mig själv några revolutioner i hälsoväg 2016, men att röra på sig lite mer är ju aldrig fel. Varmt om öronen och tydligt synlig är också bra när man är ute. Materialvalet i den här mössan är ganske inte det jag brukar välja, 70% acryl och 30% ull. Det var färgen som fick avgöra. =) Garnet är Järbos Luva och det gick åt ca 90 gram. Jag lade upp 68 maskor på sticknr. 5 till resårstickningen, bytte upp mig ett halvnummer, ökade med 10 maskor på första släta varvet och lika många på nästa. När den var lagom lång stickade jag ihop maskorna 2 och 2 i tre varv och drog sen ihop resten av maskorna med en tråd. Jag hade tänkt sticka med en reflextråd också men det fanns inte tillräckligt mycket hemma, så det fick bli en bit fastsytt reflexband istället.

Mitt huvud är större än dockans så den sitter tajtare på mig

Efter mörkrets inbrott funkar den också att ha under min nya pannlampa som jag fick i julklapp. Den lyser 160 meter. Nu finns det inga ursäkter längre.

Och titta vad det gjorde för min garnekvation. Jag har under 2015 lyckats göra åt mer garn än vad jag har köpt. Inte mycket i skillnad men 50 gram är ändå 50 gram. Tjohoo!

 Jag måste nog skynda mig tilll en garnbutik. =)