Vinterhöns

Alla fjädefäna är nu installerade i vinterhuset. De gamla hönorna sitter uppe på sittpinnarna på nätterna, småhönsen vill av någon anledning absolut tillbringa nätterna på golvet, där Draken sällskapar med dem, och ankdamerna sitter uppe på pinnarna. Utevistelser är inte lika lockande, om man inte är anka, men i vinter kommer de i alla fall ha en liten hönsgård att kunna gå ut i. Fast efter en hökattack, där Ingrid kom undan med blotta förskräckelsen, övervakas alla friskluftsintag mycket noga. Man vill ju inte bistå med något skafferi precis.

Hur man än försöker är det omöjligt att fånga alla 14 på samma bild. =)

Lucia à la Myggan

Idag är det Luciadagen, kanske är det den mysigaste morgonen på hela året.
Vi i julbordskommittén på jobbet bjöd in till Lussemingel i en nersläckt matsal med massor av levande ljus. Till tonerna av Luciasånger mumsade vi på gigantiska lussebullar medans vi minglade runt och njöt av gemenskapen. Hundra pers i en matsal med 60 sittplatser blev ganska så varmt och skönt. =)
Lussetåget då? Jo så klart att vi hade en Lucia, och en tärna och en stjärngosse, eller järngosse som vi valde att kalla honom. Trion bestod nämligen av mina alldeles egendesignade stålstativ uppklädda i nystärkta linnen.

Vita linnen, äkta lingonkransar, röda band och glitter som sig bör. 

Glöggritt

I tonåren var jag en sk hästtjej. En gång i veckan var det ridlektion på ridlubben och resten av veckan tillbringades i grannens stall. Igår kom den där hästtokan fram igen när jag och några jobbarkompisar drog ut till Kyrkekvarn för att ta en ridtur på islandshästar. Jag har nog inte ridit på minst 25 år, men efter 5 minuter i sadeln så var alla åren som bortblåsta. Det är verkligen som att cykla, har man en gång lärt sig så kan man.
I halvlek fick vi värmande glögg och pepparkakor och hästarna fick knäckebröd.

Naggur = liten klippspets, liten människa, litet djur.

Min nye kompis Naggur skötte sig utmärkt och jag fick för första gången pröva på gångarten tölt. En väldigt annorlunda upplevelse mot den skumpigare traven.
Förutom alpackor, Janssons dröm om en åsna och en get så står nu också en islandshäst på önskelistan. =)

Tillägg: Förlåt Jansson, jag glömde ju att vi vill ha ett chokladbrunt får också. =)

Glömde ju

Jag har ju glömt att visa er mina nya rosa glasögon. De sitter perfekt och jag är fortfarande helnöjd med färgen.

Fast jag får nog utöka garderoben med fler rosa plagg. =)

Nytt på sofflocket

Årets julpyssel resulterade i nya kuddar till kökssoffan. Mormorsvirkade rutor i 2-trådigt ullgarn blir så där lagom Karl Larsson-aktigt, och det passar vår gamla kökssoffa alldeles utmärkt. Lillfisen, som brukar tillbringa en stund efter maten raklång på soffan, uppskattar flera kuddar och därför har jag också sytt ett par enkla kuddar i ett vadmalsliknande ulltyg. Kuddvaret som jag fäst mormorsrutorna på är i samma grova ulltyg som stolsdynorna med momorsrutor på. Varje ruta är virkad av 1 hg lovvokagarn med virknål nr 9.

En mormor under huvudet och en mormor under rumpan.

Mera mormor

Efter regn kommer kanske solsken. Efter vardag och, just nu, skitjobb kommer helg och familjero. Tacka alla söta goa bloggvänner för era uppmuntrande kommentarer.
Igår kväll hade vi lite adventsmys, nästan alla sambons syskon var här. Utan våra tonåringar för en gångs skull. Enda undantaget var ett sött litet barnbarn. 
Goda små plockrätter som avslutades med triss i söta munsbitar blev faktiskt det slutgiltiga resulatet trots att strömmen var borta i flera timmar på eftermiddagen. Jag trodde nog att vi skulle få ställa in hela kalaset, men det ordnade sig ett par timmar före utsatt tid. Äta funkar ju utan ström men inte spolningen på det "lilla huset". =)
Efter en titt i disktraseförrådet insåg jag att jag behövde några nya fräscha trasor när svägerskorna skulle komma på besök. Så i fredags på stickcafét virkade jag en ny som dessutom matchar mitt nya grytunderlägg i virkat strängarn. Garnet till trasan är bomull ifrån gömmorna, virknål nr 3.

Självklart har jag virkat mormorsrutor i båda fallen, och rutan fungerade bra som disktrasa.

Uppströms

Fast jag vet att Syster Yster INTE tänkte på mig när hon la ut en död fisk på sin blogg så gav den faktiskt lite tröst till mig också.
De sista dagarna har jag verkligen simmat både mot strömmen och uppför branta forsar. Mitt jobb har tagit en vändning som jag inte riktigt väntat mig, och för att förstå varför så var jag tvungen att vända ut och in på mig själv och släppa ut min obehgliga känsla. Ni kan väl gissa hur poppis jag blev? Efter att i otaliga timmar försvarat mig inför dem som påstår att min känsla är fel så inser jag hur lätt det är att bara ge upp och låta strömmen ta över. Men i oväntade vikar har jag hittat tröst och kraft att ta mig framåt, och än har jag inte vänt buken uppåt. 

Känner mig lite som Tuvstarr, något fattas mig...

Det jobbar faktiskt en och annan "träsnidare" på mitt jobb också.